- Ledsen.

Efter en väldigt skrikig natt och morgon med lite sömn skrev jag en status
på FB, ett skämt riktat till andra mamman. Detta hade jag aldrig hade gjort om jag
vetat att jag skulle bli så påhoppad. 
 
"Är så fruktansvärt trött på allt jävla skrik hela tiden..
Snart åker han ner i en DHL låda till Öland!" 
 
Dessa kommentarer fick jag av en person, som varken känner mig, Emilio 
eller min fru. En person som jag endast vet vem det är och har gemensamma vänner 
med. Trots detta så lyckades hon trycka ner mig totalt även fast jag vet att det
hon påstår att jag sagt/skrivit inte är sant. 
 
Det börjar med det här..
 
"Men hur kan man skriva något sånt om ens barn, en människa? Och vad kan han
begära mer än de allra viktigaste behövliga sakerna i livet? Inte så kan gnäller om
godis, tv-spel eller vill vara uppe längre när han inte är ett år ens? Vill väl ha närhet.
Han känner kanske att du är sur och arg på honom."
 
Och fortsätter med dessa.. 
 
 "Klart man kan bli trött och less och inte orka höra skrik och gråt,
så var och är det för mig med. Men inte så jag skriver så pass otrevliga
sakerså andra människor får en klump i magen och undrar vad fan det är frågan
om heller. Du gnällde ju och svor under graviditeten också så "man" undrade.
Var arg på barnet i magen hur många gånger som helst. Aldrig varit med något
sådant, så jag är väl okunnig, har ingen humor. Men jag kan inte se humorn i att
en mamma är så less och svär så mycket över ens planerade ofödda och födda barn.
 
 
 "Och vad jag minns blev jag illa till mods när du svor över hur mkt han rörde
sig i magen. Förstår att du blir arg, men jag kunde bara inte låta bli att skriva nu
när du skrev så där. Det är barnet du gnällt om vet jag. För det är det jag reagerat på
så många många gånger.Inte läkarna och komplikationer.
Men vi är alla olika och det får man väl vara." 
 
 

Tänk att man som människa kan ta emot så mycket skit och framför allt ta åt sig, av någon som man
inte ens känner, en person som inte ens känner dig.
 
Jag var väldigt less dom två sista månaderna av graviditeten. Men inte på Emilio. 
Jag var less över att vi var tvungen att åka in hela tiden eftersom han var för liten, jag var less
och orolig över att han inte växte som han skulle, och jag var less på att läkarna inte tog hans 
minskade fosterrörelser på allvar. 
 
Mamman som har skrivit detta till mig påstår att hon sett mitt klagande på FB, att
jag varit så himla arg på Emilio när han låg i magen, att jag klagat över att han rör på sig så mycket
i magen, att jag svär över honom offentligt på FB osv. Jag förstår ingenting, mer än att jag nu känner
mig illa till mods. Man blir liksom ledsen och arg. Samtidigt tycker jag det är väldigt konstigt att
hon inte kan komma med något mer konkret om vad jag "skrivit", ännu konstigare är det att hon
inte kan ta fram alla dessa inlägg eller att någon annan har sett dessa sk inlägg. 
 
Människor som känner mig, oss, vet att vi har älskat Emilio mer än någonting
annat från den dagen vi plussade, och sen dagen har vi slagits med både fördomar, 
förlossning och barnklinik, allt för Emilios skull.
 
Jag ska inte ens behöva förklara mig eller ens skriva detta eftersom det J påstår sig ha 
läst inte ens stämmer. Men iaf, ni kan läsa kommentarerna på min FB och ni får
mer än gärna gå igenom den också så ser ni hur älskad, efterlängtad och önskad våran klimp var/är.
 
Det gjorde mig väldigt ledsen och upprörd att någon har den här synen på mig..
Jag lär tydligen vara världens sämsta mamma. 


Kommentarer
Tjus

Självklart kan man få ett hattefnatt på sina barn, men man älskar dom av hela sitt hjärta och jag tror inte att man kan skada sitt barn med den kärleken ni ger till honom!!
Ni är starka och underbara och det kan de flesta intyga!! Puss

2013-07-15 @ 19:53:29
URL: http://malintjus.bloggplatsen.se
natta

jag känner inte ens dig ocj Rebecca speciellt, men jag vet violka ni är, ochj jag har då inte sett något mer än kärlek från er sida. så keep it up Elin! :)

Kram Natta

2013-07-16 @ 12:27:17
Sarah - Mamma till Julia, född 130207

Men gud, vad är det för fel på folk!? Ta inte åt dig av det där puckot, klart man lär få gnälla av sig när det är jobbigt. Det kan inte alltid vara en dans på rosor att ha barn/vara gravid ;)

2013-07-18 @ 22:30:03
URL: http://sarahclasson.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

makingababy

Mamma, mamma, barn.

RSS 2.0