- Lillemans rum!
- v38. 14 dagar kvar!
Ja, nu är det endast 14 dagar kvar tills lilleman är beräknad. Mitt tålamod är
slut för längesen och irritationen växer sig större för varje dag som går. Kan han
inte bara komma ut nu? Jag kan inte sova, jag kan inte sitta eller ligga. Min rygg och
mina höfter gör så ont att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. Trots det så är
jag glad över att jag har haft en sån himla lätt graviditet om man jämför med många andra.
På så sätt känns det väldigt bra, men nu vill jag bara att han ska komma ut så
vi slipper oroa oss över att han ligger där inne och mår dåligt. Oron har fortfarande
inte släppt eftersom han fortfarande är så himla låg och inte rör på sig som han ska.
Ibland kan det går 12-13 timmar mellan hans ytterst småa rörelser, och med tanke på hur
han varit tidigare så känns det inte alls bra.
Det är så här på slut tampen som man hinner reflektera över hur dom senaste
månaderna har varit och jag kan helt ärligt talat säga att jag skäms över många av mina
sk närmsta vänner. Visst, jag erkänner.. Jag är inte alltid så bra på att höra av mig men jag
har ändå bjudit hit er, så vi kan träffas, så ni kan få se hur vi bor osv. Men att hänga
med en nykter gravid kvinna är inte alls kul, det är roligare att festa och göra andra saker.
Förståligt. Men allvarligt, Inte ens ett sms eller telefonsamtal? Hur är det med magen, hur har flytten
gått. etc? Hur många av er har sett mig gravid? Jag kan säga att det går att räkna på en hand,
och då inte ens en full hand, då har vi bara råkat stöta på varandra av en ren slump.
5 månader har ni haft på er, jag har haft all tid i världen, både att komma upp till Söderhamn
om det skulle vara så, mötas upp i Gävle likaså eller vad som helst. Men som gravid
blir man inte ens bjuden till någonting. Verkligen nada.
Jag tycker det är förbaskat tråkigt, för hur det än är så är det dom man trodde skulle
bry sig mest som faktiskt har brytt sig minst. Och när det är så, så undrar man ju
vad det är för vänskap vi egentligen har.
Jag har onekligen världens bästa fru som ställer upp i alla lägen och gör allt för
oss, utan henne är jag ingenting. Jag älskar dig mitt hjärta!
Vill även skriva tack till F som dagligen har frågat hur det är med oss och Emilio
nu när det har varit som det har varit. Även om jag varit väldigt frånvarande så har din omtanke
betytt väldigt mycket för oss. <3
