- Suck!
Jag försöker ofta uppdatera bloggen, oftast genom
appen, blogg.se. Men det funkar tamejfan aldrig! Och skulle
det nu mot förmodran någon gång funka så tar det ca 30 år för ett
litet inlägg. Jag förstår inte vad som är fel, och att ha med en bild
i inlägget är helt uteslutet för då går det inte alls.
Riktigt less.
Oftast så vill jag uppdatera när det väl händer saker och man har en liten
stund över, men jag har liksom aldrig tid att bara sätta mig ner vid datorn och göra
detta. Just nu sitter Emilio i soffan och pillar på TV dosan, så just nu är han lugn,
men jag gissar på att om 30 sek är han uttråkad och då kommer gnället igen,
japp, där kom det. Dags att underhålla!
Ciao.
- Solstrålen!
Du och din mamma är det bästa som någonsin hänt mig, jag älskar er mer än allt!
- Slutar hon att trakassera? Svar Nej!
Det här inlägget har tydligen gjort att jag är en dålig mamma, att jag har varit
arg på Emilio hela tiden i magen, att jag kallat honom en massa fula saker,
att han knappast är önskad, att jag bara klagat på allt han har gjort,
tydligen det också hela tiden. Jag förstår inte hur en människa kan lägga sån
tyngd på endast två ord och sedan skita totalt i resten av texten.
Eller alla andra inlägg för den delen. Men det är klart, som gravid eller
mamma får man ju aldrig bli arg, man får aldrig vara less, trött
eller besviken. Tur att J är en sån fruktansvärt bra stålmorsa som
aldrig är varken trött, arg, besviken eller less. Vilket toppenliv
hennes dotter måste ha. Men vet du vad? Jag skiter fullständigt i dig
och din dotter, i ditt liv. Jag bryr mig inte och jag lägger mig inte i.
Du kanske skulle testa det du också, att inte lägga dig i andras liv
och andras barn. Fokusera lite mer på ditt liv och ditt barn.
"Igår var det dags för undersökningen på Tittut kliniken vilket slutade
i ett fiasko. Klimpen hade lagt sig med huvudet neråt och inåt. Trots flera försök till
att vända på honom/henne så gick det inte. Vi testade att ligga på flera olika sidor,
jag fick stå och hoppa, äta godis och dricka läsk, vi fick tom låta ett annat par
gå före i hopp om att klimpen under den tiden skulle vilja vända på sig, men nej.
Puffa vi på magen så fick vi bara arga sparkar tillbaka. Klimpen var bestämd,
vi skulle inte få se någonting.
Jag var grymt besviken och arg på klimpen hela kvällen, men nu så här i
efterhand har jag skit dåligt samvete för det. Det är ju inte hans/hennes fel. H*n tyckte
bara att det var väldigt bekvämt att ligga där nere när mammorna sprang runt på stan,
vilket jag kan förstå. Så idag längtar jag lite extra efter att få pussa och hålla om vårat
lilla knyte och berätta att mamma inte alls är arg eller besviken. Men det är ett bra tag
kvar tills jag kan göra det. Jag lovar att jag ska gottgöra dig tusen ggr om min lilla älskling!"
Så jag antar att J har rätt. Jag är tydligen världens sämsta mamma
och jag var världens sämsta blivande mamma.
- Ledsen.
Efter en väldigt skrikig natt och morgon med lite sömn skrev jag en status
på FB, ett skämt riktat till andra mamman. Detta hade jag aldrig hade gjort om jag
vetat att jag skulle bli så påhoppad.
"Är så fruktansvärt trött på allt jävla skrik hela tiden..
Snart åker han ner i en DHL låda till Öland!"
Dessa kommentarer fick jag av en person, som varken känner mig, Emilio
eller min fru. En person som jag endast vet vem det är och har gemensamma vänner
med. Trots detta så lyckades hon trycka ner mig totalt även fast jag vet att det
hon påstår att jag sagt/skrivit inte är sant.
Det börjar med det här..
"Men hur kan man skriva något sånt om ens barn, en människa? Och vad kan han
begära mer än de allra viktigaste behövliga sakerna i livet? Inte så kan gnäller om
godis, tv-spel eller vill vara uppe längre när han inte är ett år ens? Vill väl ha närhet.
Han känner kanske att du är sur och arg på honom."
Och fortsätter med dessa..
"Klart man kan bli trött och less och inte orka höra skrik och gråt,
så var och är det för mig med. Men inte så jag skriver så pass otrevliga
sakerså andra människor får en klump i magen och undrar vad fan det är frågan
om heller. Du gnällde ju och svor under graviditeten också så "man" undrade.
Var arg på barnet i magen hur många gånger som helst. Aldrig varit med något
sådant, så jag är väl okunnig, har ingen humor. Men jag kan inte se humorn i att
en mamma är så less och svär så mycket över ens planerade ofödda och födda barn."
"Och vad jag minns blev jag illa till mods när du svor över hur mkt han rörde
sig i magen. Förstår att du blir arg, men jag kunde bara inte låta bli att skriva nu
när du skrev så där. Det är barnet du gnällt om vet jag. För det är det jag reagerat på
så många många gånger.Inte läkarna och komplikationer.
Men vi är alla olika och det får man väl vara."
Tänk att man som människa kan ta emot så mycket skit och framför allt ta åt sig, av någon som man
inte ens känner, en person som inte ens känner dig.
Jag var väldigt less dom två sista månaderna av graviditeten. Men inte på Emilio.
Jag var less över att vi var tvungen att åka in hela tiden eftersom han var för liten, jag var less
och orolig över att han inte växte som han skulle, och jag var less på att läkarna inte tog hans
minskade fosterrörelser på allvar.
Mamman som har skrivit detta till mig påstår att hon sett mitt klagande på FB, att
jag varit så himla arg på Emilio när han låg i magen, att jag klagat över att han rör på sig så mycket
i magen, att jag svär över honom offentligt på FB osv. Jag förstår ingenting, mer än att jag nu känner
mig illa till mods. Man blir liksom ledsen och arg. Samtidigt tycker jag det är väldigt konstigt att
hon inte kan komma med något mer konkret om vad jag "skrivit", ännu konstigare är det att hon
inte kan ta fram alla dessa inlägg eller att någon annan har sett dessa sk inlägg.
Människor som känner mig, oss, vet att vi har älskat Emilio mer än någonting
annat från den dagen vi plussade, och sen dagen har vi slagits med både fördomar,
förlossning och barnklinik, allt för Emilios skull.
Jag ska inte ens behöva förklara mig eller ens skriva detta eftersom det J påstår sig ha
läst inte ens stämmer. Men iaf, ni kan läsa kommentarerna på min FB och ni får
mer än gärna gå igenom den också så ser ni hur älskad, efterlängtad och önskad våran klimp var/är.
Det gjorde mig väldigt ledsen och upprörd att någon har den här synen på mig..
Jag lär tydligen vara världens sämsta mamma.
