- Kärlek är tjockare än blod.
Det finns ett talesätt som jag föraktar, nästintill hatar. Och hade jag inte
varit homosexuell och levt så som jag gör hade jag nog heller inte reflekterat över det
lika mycket som jag kanske gör nu.
"Blod är tjockare än vatten"
Den som en gång menade att blod är tjockare än vatten visste inte att blodet
inneåller upp till hela 90% vatten. Hela våran kropp består minst
av 50-60% vatten. (Beroende på hälsotillstånd, ålder etc)
Men detta var inte riktigt heeeela min poäng.
Det gör ont i mig när jag ser att andra människor skriver/säger så för jag tänker genast på
min familj och Rebeccas kärlek till Emilio. På något sätt kommer alltid hennes
kärlek till honom ifrågasättas eftersom han inte bär på hennes gener. Dom har inga som
helst blodsband till varandra och hon är egentligen inte skyldig honom någonting.
(eftersom han ännu inte är adopterad)
Jag och Rebecca valde att skaffa barn för att vi älskar varandra och för att vi mer än allt ville ha ett
barn. Att bli förälder är inget man blir genom att man bara har sex. Det är ett livslångt åtagande och en
roll du tar åt dig, oavsett blodsband. Det finns människor som skiter i sina barn, överger dom,
lämnar bort dom och rentav inte vill ha något som helst med dom att göra. Har dessa barn tur så
blir dom adopterade. Dom får komma till en familj där dom är önskad, älskad och såå efterlängtad.
Den familjen ger i sin tur det här barnet trygghet, närhet, kärlek, mat och tak över huvudet.
Vem är det barnet kommer att vända sig till och ty sig till i framtiden? Jo, adoptivföräldrarna, eftersom
det är dom som har tagit på sig den rollen. Självklart kommer säkert barnet att undra
och fråga efter sitt biologiska arv, men det ligger i naturen och är en viktig del av utveckling för att
finna sig själv. Sen kan ju den historian se ut på många olika sätt. Antingen kan det finnas
massor att berätta för barnet eller ingenting alls. Som med Emilio, det finns egentligen
inte så mycket mer att berätta, förutom att han var väldigt efterlängtad. Hans mammor letade efter
en donator och donatorn blev Morgan. En fantastisk homosexuell kille som nu är en väldigt
god vän till oss, och förhoppningsvis kommer han fortsätta att vara det.
Min fråga; Är blod fortfarande tjockare än vatten?
Att vara förälder handlar inte bara om blodsband och gener. Det handlar om
att skjutsa och hämta från fotbollsträningar, hjälpa till med läxan, se till så att
barnet känner sig tryggt, älskad och önskad.
Der handlar om att finnas där, att stötta och hjälpa i med och motgångar,
även om den störtsa motgången för en 13 årig flicka kan vara att killen hon är kär i
blev ihop med någon annan tjej än henne. Eller att den 14 åringa killen
ännu inte har kommit i målbrottet.
Den viktigaste gåvan vi kan ge Emilio är att han vågar vara sig själv och tillåter sig själv att älska
en annan människa, oavsett om det är en annan pojke eller en flicka. Föhoppningsvis kan
vi uppfostra honom så pass bra att han aldrig behöver känna sig udda och utanför.
Han har två föräldrar som älskar honom och som gör vad som helst för att se
hans mål och drömmar bli uppfyllda. Han kommer alltid att gå först.
Han är våran första prioritet.
Vi är en familj. En helt vanlig familj. Ju mer människor som lägger märke till att Emilio har
två mammor och även påpekar detta, ju mer "udda" blir vi. Samhället och folks synsätt
på oss "gör oss udda". Men i själva verket så är vi inte ett dugg olik en hetero familj.
Vi har radhus, hund, katter, kombi. Vi veckohandlar och försöker
hålla kärleken vid liv mellan blöbyten, skrik och gråt.
Blod är inte tjockare än vatten.
Kärlek, är tjockare än blod.
Kärlek är tjockare än blod.
Jag älskar er.
- Gaaaah!
Emilio går igenom någon fas av något slag. Han är inte nöjd över huvudtaget. Han skriker, gnäller och gråter om vartannat och rätt vad det är så ler han, för att gråta nästa sekund igen. Nu har han hållt på så här i två veckor och jag vet inte vad jag ska göra längre, detta tär på både mig och Rebeccas tålamod och mående, man känner sig så jävla maktlös och hjälplös när ingenting man gör duger...
- Familj.
Mamma mamma barn. ♡
- Midsommar!
Midsommar tillbringades här hemma tillsammans med Mimmi och Lo.
God mat, skratt och liiite för mycket vin. Barnen var mest grönjävliga
hela dagen fram och tillbaka. Antar att det är någon fas dom går igenom nu.
Emilio är hemsk! Jätte glad ena stunde och arg och ledsen nästa. Man har
inte alls någon aning om vart man har honom just nu. Han är även sjukt
mammig, så fort jag lämnar rummet eller försvinner bakom hörnet och han inte ser
mig blir det grin direkt. Men det går väl över även det.
Nu sover han efter ett långt bad med massa lek.
(Älskling)
(Chillar, like a baws)
(Äta anka)
(Russin fot)
- Godnatt!!
Så går även denna dag mot sitt slut. Idag har vi hunnit med mycket, Line och lilla Amilia kom på besök i förmiddags, efter det tog jag ett pass på gymmet. Sen åkte jag, Milo, Carro och Felixen ut till Storvik och köpte blommor till Altanen, efter det vart det donken mat och sedan en lång promenad! Det har varit en väldigt bra dag med andra ord!
- Skiter'i lao!
Varför ska jag engagera mig när jag ändå inte får någon hjälp eller stöttning överhuvudtaget? Nä, jag lägger ner det här projektet nu.
- Frukost!
Grötfrukosten på Coromantgatan är nu intagen. Andra mamman ligger och sover efter ett nattpass som hon kom hem ifrån för någon timme sen. Sitter och finular på vad jag och den lilla herren ska hitta på, men kommer till insikt att vi nog faktiskt får vara inne idag då set är så jävla tråkigt väder. Ska försöka att vara så tysta som möjligt. Får se hur länge det håller!
- Morgonstund har guld i mun!
Har aldrig riktigt förstått den frasen. Guld? Guld lär ju smaka förbaskat jävla äckligt för varje morgon jag vaknar så känns det som om en bäver har krupit in i käften på mig och dött.
Idag har vi sovit jätte mycket och länge. Tågresan tog kraft av oss alla, men det är väl så när man är på resande fot med både fru, barn och en överkåt hund. Hade tänkt träna men får nog ta det imorgon tror jag.
- Namnkalas!
Nu är vi hemma i Sandviken igen. Borta bra men hemma bäst. Det är skönt
att komma hem till djuren och sin egen säng.
Helgen har varit jätte bra. Vi har bara myst och tagit det lugnt.
I fredags var vi på middag hemma hos Nils och Sanna och träffade Emilios
kompis Liam (7 veckor) .
I lördags så var det namnkalas för våran plutt som mormor Simoné hade anordnat.
Kul att träffa Rebeccas släkt och kul att så många faktiskt kunde komma.
Tack mormor för allt hälsar Emilio, du är bäst! <3
(Ela och jag) 
(Moster Sanna och Emilio) 
( <3 )
(Moster Tova och tremänningen Engla) 
(Emilio med gammelfarmor) 
(Emilio med moster Ela) 
(Emilio med sin gudfar, Nils)
- Aftonbladet Söndag!
Just det, ni har väl inte missat att vi är med i Aftonbladet Söndag idag, Sveriges mest lästa söndags tidning!
- Namngivning!
Den här helgen har varit helt fantastisk! Ska uppdatera bloggen med lite bilder så fort vi har landat i Sandviken igen!
- Mariestad!
Nu är vi framme i Mariestad och vi har redan hunnit med både handling och mat.
Resan gick bra och Emilio var jätte duktig, men han blev bra rastlös sista biten.
Han har varit jättegnällig nu på kvällskvisten då hans middag blev framskjuten och han istället fick flaskan.
Tänk vad viktigt det är med fasta rutiner! Men nu har han fått sin middag och är supernöjd och
leker med mormor och morsan sin.
- Södra sidan!
- Nu åker vi!
.. Eller ja, inte just nu. Men imorgon! Längtar som en tok efter Mariestad!
Har försökt uppdatera bloggen masssor nu vi mobilen men det fungerar aldrig.
Fatta man ju. Jävla skit iPhone. Hatar't!
Ska försöka uppdatera så mycket som möjligt under dagarna vi är där.
