- 72 dagar kvar!
Sjuttiotvå dagar kvar tills klimpen är beräknad.
Det är 72 dagar av längtan,
72 dagar av total utmattning,
72 dagar av att varje dag ligga på gränsen till att bryta ihop,
72 dagar för att se till att fixa alla små saker som ännu inte är fixade.
72 dagar, och jag har inte den blekaste aning om hur jag ska klara av det.
Faktum är ju att man som gravid inte har rätt till att vara less, utmattad och trött
när man bara går hemma. För man går ju bara hemma, eller hur. Och hur jobbigt är det?
Att bära på ett barn är tydligen varken jobbigt eller påfrestande trots att det är ett heltidsjobb.
"Det här är ju nått du har valt själv så det är bara att bita ihop".
Mmmm.. det är väl det..
På onsdag går vi in v30, då är det 10 veckor kvar. Det låter förbaskat lite men det kommer
bli dom tuffaste veckorna under hela graviditeten. På nått sätt så känns det som om man
bara lever vecka för vecka pga alla dessa undersökningar. Man gör en undersökning, och får sen
en tid till nästa undersökning. Där emellan går man bara och undrar hur det ska se ut nästa
gång. Nästa vecka är det dags för TUL och CTG igen. Och jag vet precis vad dom kommer säga,
"H*n följer inte kurvan, h*n växer inte ordentligt bla bla bla"
Jag följer inte min kurva heller, jag växer inte som jag ska. Ingen utav oss växer som vi ska
och inte en enda person har någon som helst vettig förklaring. Mitt sf mått borde ligga på
MINST 27, helst 29/30 eftersom det är normalt. Men inte då, vi ligger fortfarande på
stadiga 23. Dessutom så haaaatar klimpen CTG, h*n blir så frustrerad och förbannad över
dessa elektroder som klämmer åt vilket varken gör det lättare för mig eller barnmorskan
som får sitta och leta på hjärtslagen och fästa om allt på nytt hela tiden, om och om igen..
Jag är skapligt jävla less på allt just nu.
Det enda jag vill är att vårat lilla hjärta ska komma ut.
Kommentarer
Trackback
