- Kärlek är tjockare än blod.
Det finns ett talesätt som jag föraktar, nästintill hatar. Och hade jag inte
varit homosexuell och levt så som jag gör hade jag nog heller inte reflekterat över det
lika mycket som jag kanske gör nu.
"Blod är tjockare än vatten"
Den som en gång menade att blod är tjockare än vatten visste inte att blodet
inneåller upp till hela 90% vatten. Hela våran kropp består minst
av 50-60% vatten. (Beroende på hälsotillstånd, ålder etc)
Men detta var inte riktigt heeeela min poäng.
Det gör ont i mig när jag ser att andra människor skriver/säger så för jag tänker genast på
min familj och Rebeccas kärlek till Emilio. På något sätt kommer alltid hennes
kärlek till honom ifrågasättas eftersom han inte bär på hennes gener. Dom har inga som
helst blodsband till varandra och hon är egentligen inte skyldig honom någonting.
(eftersom han ännu inte är adopterad)
Jag och Rebecca valde att skaffa barn för att vi älskar varandra och för att vi mer än allt ville ha ett
barn. Att bli förälder är inget man blir genom att man bara har sex. Det är ett livslångt åtagande och en
roll du tar åt dig, oavsett blodsband. Det finns människor som skiter i sina barn, överger dom,
lämnar bort dom och rentav inte vill ha något som helst med dom att göra. Har dessa barn tur så
blir dom adopterade. Dom får komma till en familj där dom är önskad, älskad och såå efterlängtad.
Den familjen ger i sin tur det här barnet trygghet, närhet, kärlek, mat och tak över huvudet.
Vem är det barnet kommer att vända sig till och ty sig till i framtiden? Jo, adoptivföräldrarna, eftersom
det är dom som har tagit på sig den rollen. Självklart kommer säkert barnet att undra
och fråga efter sitt biologiska arv, men det ligger i naturen och är en viktig del av utveckling för att
finna sig själv. Sen kan ju den historian se ut på många olika sätt. Antingen kan det finnas
massor att berätta för barnet eller ingenting alls. Som med Emilio, det finns egentligen
inte så mycket mer att berätta, förutom att han var väldigt efterlängtad. Hans mammor letade efter
en donator och donatorn blev Morgan. En fantastisk homosexuell kille som nu är en väldigt
god vän till oss, och förhoppningsvis kommer han fortsätta att vara det.
Min fråga; Är blod fortfarande tjockare än vatten?
Att vara förälder handlar inte bara om blodsband och gener. Det handlar om
att skjutsa och hämta från fotbollsträningar, hjälpa till med läxan, se till så att
barnet känner sig tryggt, älskad och önskad.
Der handlar om att finnas där, att stötta och hjälpa i med och motgångar,
även om den störtsa motgången för en 13 årig flicka kan vara att killen hon är kär i
blev ihop med någon annan tjej än henne. Eller att den 14 åringa killen
ännu inte har kommit i målbrottet.
Den viktigaste gåvan vi kan ge Emilio är att han vågar vara sig själv och tillåter sig själv att älska
en annan människa, oavsett om det är en annan pojke eller en flicka. Föhoppningsvis kan
vi uppfostra honom så pass bra att han aldrig behöver känna sig udda och utanför.
Han har två föräldrar som älskar honom och som gör vad som helst för att se
hans mål och drömmar bli uppfyllda. Han kommer alltid att gå först.
Han är våran första prioritet.
Vi är en familj. En helt vanlig familj. Ju mer människor som lägger märke till att Emilio har
två mammor och även påpekar detta, ju mer "udda" blir vi. Samhället och folks synsätt
på oss "gör oss udda". Men i själva verket så är vi inte ett dugg olik en hetero familj.
Vi har radhus, hund, katter, kombi. Vi veckohandlar och försöker
hålla kärleken vid liv mellan blöbyten, skrik och gråt.
Blod är inte tjockare än vatten.
Kärlek, är tjockare än blod.
Kärlek är tjockare än blod.
Jag älskar er.
Kommentarer
Beckä -mamma till Noel
Fan vad bra skrivit Elin!
rebeckasstories.blogg.se
Så jäkla rätt, tänkte direkt på min bonusgrabb när jag läste, min kärlek till honom är lika stark som till hans lillebror. Tog texten och lade in på min blogg samt länkade din hoppas det var ok :* Annars skriv så tar jag bort de. :)
puppis
Så fint att jag började tjura. <3
Trackback
